Attans Jannike, som lurar mej till detta...
Jahaja, så sitter jag här och ska skriva mitt första blogginlägg.
Varför? Jo, Jannike gav mig adressen till hennes blogg, som jag följt nu sen i mars?.. så nu blev jag lurad att skapa mig en egen.. (http://jannanylander.blogg.se)
Hur gör man? Ja, frågorna är många å jag vet egentligen inte hur man gör? De verkar enkelt.. de är väl bara att skriva nått? Eller? Tar tid att komma på vad man ska skriva om. Mitt liv är väl inte så intressant, finns nog inte en enda som kommer läsa de här.. men spela roll. Bästa svaren och kommentarerna får man av sig själv.
Hur ser helgen ut för mig, och vad ska jag göra?
I Helgen åker alla barnen på diverse aktiviteter, så jag och Roger ska vara ensamma hemma. Ev så kommer Emil och Tobias, som var våra allra första kontaktfamiljsbarn (dem var hos oss varannan helg under 5 års tid). Blir kul att träffas. Dem har blivit så stora nu! Tänka sig, dem va 9 och 11 år när dem va hos oss första gången, och nu är dem 15 å 17 år!
På lördag ska vi kanske fara på Boda Borg i Skellefteå, de är någonting jag verkligen ser framemot! Älskar att vara där, älskar att tävla, och framför allt att vinna! Jag är en kämpe in i det sista.
Söndagen ska vi kanske tillbringa ute i stugan, med lite fiske och träffa mina småbröder. Om vädret tillåter vill säga, sen blir det att hämta dem tre tonåringarna som bor i familjen.
Har jobbat 3 pass denna vecka, 3 dagturer ; 7.30-15.30. Ganska skönt egentligen. Skönt att slippa vara hemma i oredan som ungdomarna ställer till med. Ibland tror jag att man ska bli galen. Tar man fram mjölk på morgon och spiller ut halva när man ska hälla den i glaset, så låter man både mjölken, glaset och den spillda mjölken ligga kvar till dess antingen jag, Roger eller någon annan? torkar upp det.
Dagens ungdomar
Saker jag som vuxen tycker ska vara självklara, men de fattas hos många ungdomar idag. Hur gör man för att få dem att ändra sig.? De hjälper inte att min man fått både struma och panikångest, och att man pratar med barnen om hur viktig de är att hjälpa till.. Vaddå? måste man.. alla vuxna gör ju sånt.. ? Jo, tack men ni är 14 år å då fixar man sånt själv! Hur ska ungdomar med den inställningen någonsin kunna klara sig själva när dem flyttar hem ifrån? Är det tänkt att ungdomarna ska leva på socialbidrag och få hemhjälp, med städning, matlagning etc. Själv tycker man ju att de borde ligga i en 14årings intresse att vilja lära sig och hjälpa till...!
Sen de här med skolan. Går man bara dit för att vara med kompisar? När jag gick i skolan, vilket inte är så många år sedan, så skolkade man aldrig! Dagens ungdom vaknar, känner efter ; vart har jag ont idag? Kan jag vara hemma från skolan?
Å datorn.. ett evigt tjatande. På "min tid" fanns de inga datorer. Jag var alltid ute och lekte, cyklade, spelade boll osv. Idag är det bara datorn som gäller.
Låt mig beskriva ungdomarna i vår familj:
Pojke 12 år: Fixar skolan helt utomordentligt! Hjälper till efter mycket om och men här hemma, brukar hoppa studsmatta ca 15 min per dag. Resten är bara dator. Duktig på att spara pengar, men tror samtidigt att allt är gratis.
Pojke 13 år: Är ibland med en klasskompis som bor granne. Annars bara datorn! Behagar aldrig att hjälpa till. Skolan är okej att gå till, men läxor behöver man aldrig ta hem och göra. "allt är gratis!" Man får det man pekar på... JOOO visst, tror han iaf.
Flicka 14 år : Datorn, kompisar, msn och telefonen. Räcker inte med 200:- i månaden, samt 3000 sms!! Redan efter 2 dagar är pengarna på mobilen slut, 3000 gratis sms räcker 2 veckor. Helt otroligt. Veckopengen är slut på 2 min. Hinner bara komma in på kontot så är den borta sen.. OJDÅ! Är de en hel vecka till nästa gång?Att man måste plugga i skolan, och vara på lektionerna finns inte på världskartan... de är BARA kompisar som gäller. Hjälper dock till OM man ber henne.
Viktigt att tillägga: DETTA är INTE mina biologiska barn, vi är familjehem.
Vem är jag?
Angelica heter jag, är född i Juli 1985.(alltså 24 år i skrivande stund) Har bott största delen av mitt liv i Sävar. Som jag dock lämnade bakom mig för 12 år sedan. Numera bor jag tillsammans med min man Roger samt med våra tre familjehemsplacerade tonåringar. Jag och min man köpte ett hus i Mickelsträsk 2006, ett hus som vi håller på att totalrenovera, just nu är det byte av fönster och av plåttak som hägrar. Jag och Roger blev tillsammans oktober 2000, förlovade oss Juni -01, gifte oss Juli 2008.
Tillsammans har vi tre labradorer; Twix hane 6 år, Tyra tik 1½år samt Nicko tik 12 veckor.
Jag har tidigare varit kaninuppfödare i 10års tid, men la det bakom mig i oktober 2009. Ett beslut som jag tycker är tråkigt, men samtidigt såååå skönt! Jag är fri! Jag slipper gå ut mitt i smällkalla vintern för att fodra dessa små lurvbollar. (till saken hör att jag inte hade EN kanin, utan 100!!!!)
Mitt stora intresse är djur! Älskar hundar, mina tre hundar är som mina barn, jag gör allt för dem! Ska bli spännande att se i framtiden när tikarna får bäbisar; då blir jag mormor ;)
Jag är också väldigt intresserad av att hjälpa barn och ungdomar som har haft en svår uppväxt, eller om det handlar om andra problem. Därför blev jag och min man kontaktfamilj när jag var 18 år gammal! Sommaren 2009 blev vi även familjehem, jourhem och avlastningshem. Vi har haft 21 olika barn och ungdomar hos oss genom åren. Allt ifrån: drogmissbruk, misshandlade barn/ungdomar och ungdomar som bara behöver komma till ett annat hem under en tid för att få vila upp sig från syskon och annat.
Resa är också en av mina stora passioner, även om det bara blivit en resa utomlands ännu (förutom Danmark och Finland förståss) Jag, min man, min mamma och min svärfar åkte till Thailand i 17 dagar. Under de dagarna hann vi vara med om både inbrott hemma i Sverige, stöld av vår nya skoter, sjukdom, samt en dödsolycka. Uscha!
Men vi åker snart igen!
Nästa resa är inom Sveriges gränser. Vi åker tåg till Göteborg i början av Juli. Göteborg är en stad jag fullkomligt älskar! Hade jag vart singel hade jag absolut bott där idag!
Personlig assistent är mitt nuvarande yrke. Jag är utbildad undersköterska. Men vill ingen annat än att jobba som veterinär, öppna egen djuraffär eller jobba som sekreterare av något slag.
Nu ska jag avsluta mitt superlånga första inlägg, och hoppas på att vi ses snart igen. Snaaaaart slutar jag jobbet å då blir de hem, hem, hem ljuva hem.
Shooo breee (som ungdomarna säger)// Angelica
(Danny och Jag)
Varför? Jo, Jannike gav mig adressen till hennes blogg, som jag följt nu sen i mars?.. så nu blev jag lurad att skapa mig en egen.. (http://jannanylander.blogg.se)
Hur gör man? Ja, frågorna är många å jag vet egentligen inte hur man gör? De verkar enkelt.. de är väl bara att skriva nått? Eller? Tar tid att komma på vad man ska skriva om. Mitt liv är väl inte så intressant, finns nog inte en enda som kommer läsa de här.. men spela roll. Bästa svaren och kommentarerna får man av sig själv.
Hur ser helgen ut för mig, och vad ska jag göra?
I Helgen åker alla barnen på diverse aktiviteter, så jag och Roger ska vara ensamma hemma. Ev så kommer Emil och Tobias, som var våra allra första kontaktfamiljsbarn (dem var hos oss varannan helg under 5 års tid). Blir kul att träffas. Dem har blivit så stora nu! Tänka sig, dem va 9 och 11 år när dem va hos oss första gången, och nu är dem 15 å 17 år!
På lördag ska vi kanske fara på Boda Borg i Skellefteå, de är någonting jag verkligen ser framemot! Älskar att vara där, älskar att tävla, och framför allt att vinna! Jag är en kämpe in i det sista.
Söndagen ska vi kanske tillbringa ute i stugan, med lite fiske och träffa mina småbröder. Om vädret tillåter vill säga, sen blir det att hämta dem tre tonåringarna som bor i familjen.
Har jobbat 3 pass denna vecka, 3 dagturer ; 7.30-15.30. Ganska skönt egentligen. Skönt att slippa vara hemma i oredan som ungdomarna ställer till med. Ibland tror jag att man ska bli galen. Tar man fram mjölk på morgon och spiller ut halva när man ska hälla den i glaset, så låter man både mjölken, glaset och den spillda mjölken ligga kvar till dess antingen jag, Roger eller någon annan? torkar upp det.
Dagens ungdomar
Saker jag som vuxen tycker ska vara självklara, men de fattas hos många ungdomar idag. Hur gör man för att få dem att ändra sig.? De hjälper inte att min man fått både struma och panikångest, och att man pratar med barnen om hur viktig de är att hjälpa till.. Vaddå? måste man.. alla vuxna gör ju sånt.. ? Jo, tack men ni är 14 år å då fixar man sånt själv! Hur ska ungdomar med den inställningen någonsin kunna klara sig själva när dem flyttar hem ifrån? Är det tänkt att ungdomarna ska leva på socialbidrag och få hemhjälp, med städning, matlagning etc. Själv tycker man ju att de borde ligga i en 14årings intresse att vilja lära sig och hjälpa till...!
Sen de här med skolan. Går man bara dit för att vara med kompisar? När jag gick i skolan, vilket inte är så många år sedan, så skolkade man aldrig! Dagens ungdom vaknar, känner efter ; vart har jag ont idag? Kan jag vara hemma från skolan?
Å datorn.. ett evigt tjatande. På "min tid" fanns de inga datorer. Jag var alltid ute och lekte, cyklade, spelade boll osv. Idag är det bara datorn som gäller.
Låt mig beskriva ungdomarna i vår familj:
Pojke 12 år: Fixar skolan helt utomordentligt! Hjälper till efter mycket om och men här hemma, brukar hoppa studsmatta ca 15 min per dag. Resten är bara dator. Duktig på att spara pengar, men tror samtidigt att allt är gratis.
Pojke 13 år: Är ibland med en klasskompis som bor granne. Annars bara datorn! Behagar aldrig att hjälpa till. Skolan är okej att gå till, men läxor behöver man aldrig ta hem och göra. "allt är gratis!" Man får det man pekar på... JOOO visst, tror han iaf.
Flicka 14 år : Datorn, kompisar, msn och telefonen. Räcker inte med 200:- i månaden, samt 3000 sms!! Redan efter 2 dagar är pengarna på mobilen slut, 3000 gratis sms räcker 2 veckor. Helt otroligt. Veckopengen är slut på 2 min. Hinner bara komma in på kontot så är den borta sen.. OJDÅ! Är de en hel vecka till nästa gång?Att man måste plugga i skolan, och vara på lektionerna finns inte på världskartan... de är BARA kompisar som gäller. Hjälper dock till OM man ber henne.
Viktigt att tillägga: DETTA är INTE mina biologiska barn, vi är familjehem.
Vem är jag?
Angelica heter jag, är född i Juli 1985.(alltså 24 år i skrivande stund) Har bott största delen av mitt liv i Sävar. Som jag dock lämnade bakom mig för 12 år sedan. Numera bor jag tillsammans med min man Roger samt med våra tre familjehemsplacerade tonåringar. Jag och min man köpte ett hus i Mickelsträsk 2006, ett hus som vi håller på att totalrenovera, just nu är det byte av fönster och av plåttak som hägrar. Jag och Roger blev tillsammans oktober 2000, förlovade oss Juni -01, gifte oss Juli 2008.
Tillsammans har vi tre labradorer; Twix hane 6 år, Tyra tik 1½år samt Nicko tik 12 veckor.
Jag har tidigare varit kaninuppfödare i 10års tid, men la det bakom mig i oktober 2009. Ett beslut som jag tycker är tråkigt, men samtidigt såååå skönt! Jag är fri! Jag slipper gå ut mitt i smällkalla vintern för att fodra dessa små lurvbollar. (till saken hör att jag inte hade EN kanin, utan 100!!!!)
Mitt stora intresse är djur! Älskar hundar, mina tre hundar är som mina barn, jag gör allt för dem! Ska bli spännande att se i framtiden när tikarna får bäbisar; då blir jag mormor ;)
Jag är också väldigt intresserad av att hjälpa barn och ungdomar som har haft en svår uppväxt, eller om det handlar om andra problem. Därför blev jag och min man kontaktfamilj när jag var 18 år gammal! Sommaren 2009 blev vi även familjehem, jourhem och avlastningshem. Vi har haft 21 olika barn och ungdomar hos oss genom åren. Allt ifrån: drogmissbruk, misshandlade barn/ungdomar och ungdomar som bara behöver komma till ett annat hem under en tid för att få vila upp sig från syskon och annat.
Resa är också en av mina stora passioner, även om det bara blivit en resa utomlands ännu (förutom Danmark och Finland förståss) Jag, min man, min mamma och min svärfar åkte till Thailand i 17 dagar. Under de dagarna hann vi vara med om både inbrott hemma i Sverige, stöld av vår nya skoter, sjukdom, samt en dödsolycka. Uscha!
Men vi åker snart igen!
Nästa resa är inom Sveriges gränser. Vi åker tåg till Göteborg i början av Juli. Göteborg är en stad jag fullkomligt älskar! Hade jag vart singel hade jag absolut bott där idag!
Personlig assistent är mitt nuvarande yrke. Jag är utbildad undersköterska. Men vill ingen annat än att jobba som veterinär, öppna egen djuraffär eller jobba som sekreterare av något slag.
Nu ska jag avsluta mitt superlånga första inlägg, och hoppas på att vi ses snart igen. Snaaaaart slutar jag jobbet å då blir de hem, hem, hem ljuva hem.
Shooo breee (som ungdomarna säger)// Angelica
(Danny och Jag)
Kommentarer
Trackback
